En stockholmsresa som aldrig kommer glömmas.
Ja så är det. När jag och Kim satte oss på tåget i tisdags förmiddag så anade vi aldrig vad vi skulle komma upp till. Fullkomligt kaos. Det började bra på centralen där Ulle blir påhoppad av ett gäng försäljare. Det slutade med att de passade mina väskor medans jag sprang runt och fixade med tågbiljetter och allt som skulle fixas. Lite nojjigt men vad gör man inte för att slippa släpa runt på resväskor. :D
Kim kom till centralen och biljetterna var lösta. Tillbaka till försäljarna och givetvis lurar de på Kim ett mobilt bredband,. Muhehe!! Blondie! Men det är ju bra att ha.. Visst..
Sen kommer vi till tåget där Patrik står med sin sexiga SJ-uniform. På tåget och dumpa våra rompor i säterna. Patrik hade varnat oss innan att han hade råkat sätta oss i den TYSTA vagen. Opps!! Och hur fan tror han att jag skulle kunna hålla tyst i 3 timmar upp till Sthlm. Hmm, nee.. Inge bra., Men det visade sig att det var en tom vagn förutom oss. LYX!! Så kom han med sin vagn och bjöd på mat, sjukt go köttfärslimpa, och en efterrätt som var bättre än orgasm, Vin som smakade värre än gubbkiss men men. Det var ju gratis, Och nu vet vi att gratis är inte alltid godast! Men kaffet var gott iaf. Med en liter mjölk och 138 sockerbitar i.
Så gled tåget in på centralstationen i Sthlm och det var dags att möta upp Toni. En snubbe jag jobbade med på Securitas för 567 år sedan. Vi förvirra oss bort givetvis men det löste sig ganska snart när Toni the man var proffs på att förklara vägen. Så där.. Där satt Christian med. Med en öl i högsta hugg. Vad annars. Presenterade hela ligan för varandra och sen var det rätt in i dimman.. Klockan var nu 15.00 och ljudnivån steg dramatisk då vi satte igång för ingen kunde sluta skratta. Folk måste trott att vi hade rymt från Lillhagen. Med ett gäng miniresväskor och alldeles för många tomma öl/ciderglas.
Kim hade lagt undan en klänning som hon promt skulle hämta. Det var freeeezing kallt och Toni sa att det var 10 minuters gångväg till affären där klänningen befann sig. YEAH RIGHT. Så kl 17.00, en timma innan Christians tåg avgår till Göteborg, tar vi våran packning och börjar traska. När vi gått och gått och gått och ändå inte kommit fram så började vi bli lite otåliga och beklagade oss hos Toni. -Du sa ju att det tog 10 minuter att gå hit. -Ja, men det är om man tar bort 4 miniväskor som knappt går att rulla, ett gäng idioter som inte kan gå för de skrattar så förbaskat och en kamera som ska ta kort varannat steg.
Där fick vi svar på tal och det var bara att fortsätta traska. Men till slut kom vi fram och Kim blev stolt ägare av sin nya klänning. Promenaden tillbaka var same same but different. 20 minuter tills tåget skulle avgå och vi kilade tillbaka till haket på centralen där vi suttit en timma tidigare och blivit småberusade. En öl slank ner eller ahh, cider för mig då. Och Kim köpte en ciabatta som man kunde döda för, men inte för 65 spänn. Sjukt god!
Vid 18.30 så ringde Robin äntligen och då var han klar med alla hans bestyr med jobb och slyneri. Det bar av mot honom. Torildsplan nästa. Toni följde med. Vi var småfulla glada och Robin var snart ikapp han med. Sen åkte en lampa i golvet och depositionen höjdes plötsligt till 378 miljoner kr. Illa illa såhär dagen före julafton.
När klockan var strax innan 21 på kvällen så smet vi ut allihopa och rökte. Läget var lugnt till klockan slog 21.03 och vi skulle in igen. ORKA!! Vi hade missat att dörrlåset gick igen kl nio prick. Så, där stod vi halvt ihjälfrusna och värre skulle det bli. Vi kom alltså inte in. För sekunden innan vi gick ut var det så kallt inne att vi stängde fönsterna. Typiskt eller vad. grr.. Eller BRRR säger man visst. Vi ringde runt till grannarna men inga var hemma. Vi var inne hos grannen brevid men fan vilken nööööörd. Sjysste att vi fick värma oss i hans hall en stund iaf. Toni - Ingen jacka och en halmhatt på huvudet. Kim - Sin tjocka jacka men Robins på tok för stora skor. Ulle - Ingen jacka och en jävla kaptensmössa på huvudet. Men mina egna skor iof. Och halsduk. Robin - Hade både sina egna skor och jacka men han frös fan mest av alla. Tss..! Men han hade ångest istället för han glömt nycklarna inne. Söt!
Så det gick ett tag. Ett ganska bra tag. Vi försökte med allt. Slå sönder rutan in till porten men det gick ej. Stenglas?? Som tur är så hade Robin precis lämnat sin förra lägenhet som han hyrt i andrahand. Och den stod tydligen öppen och det var mer folk som bodde i det huset som kunde släppa in oss i porten. Priceless. Kilade iväg till tunnelbanan utan varken pengar eller jacka. Men kameran var med.. Självklart! Så nu har vi allt dokumänterat självklart. Skulle planka. FAN VAD JAG SUGER PÅ ATT PLANKA!!!! Det håller jag verkligen med om. Alla var över utom jag. Allt gick så snabbt så jag hann inte reagera. Robin försökte få över mig men jag backade. Sen kollade jag på biljettnissen och fick dåligt samvete. Där satt han dagen innan julafton helt i onödan för de ända som var ute var vi. Och vi betalade ändå inte. Till slut gapade Robin ngt och då fick jag fart. Slog halvt ihjäl mig på vägen över och har idag fortfarande det största blåmärket någonsin på smalbenet. Ont gör det med men det gör inget. Fick ju konstaterat att jag är värdelös på att göra olagliga saker även om det bara är obetydliga olagliga saker.
Gick av efter en hållplats och Toni hade då lämnat oss för att kila hem till sin egna varma goa lägenhet. Han skulle ju till Uppsala tidigt dagen efter. Kom fram till huset. Det var låst. Robin fick leka apa och klättra upp på pallar och över till utebalkongerna. Sen var vi inne. Trötta och frusna. Kröp under täcket. Kollade lite tv och sen slockna vi in på natten ngngång..
Julafton. Upp och studsa kl 7. Men det var ingen annan så jag la mig igen. Somna faktiskt om. En stund sen gick vi upp allihopa. Kim onanerade kissade och bajsade på balkongen. Iallafall enligt Robin som kom på henne i en knepig ställning på balkongen.
Vi åkte hem efter ett tag till den första lägenheten. Där datorn stod på, lamporna var tända och där min JACKA fanns. Mmm, vaaaarmt! Fast vi handlade på vägen. Smör och pepparkakor. Chokladkalendrar och kaffe. Sen hittade vi den spinkigaste tomten vi någonsin sett. Med ridstövlar såg han allt annat än obögig ut. Han var ju inte tomte på riktigt men ful var han. Han fru med. PapparazziUlle tog fram kameran. Klippte av ett kort rakt framifrån på paret och sen fick hon en klapp på axeln. Trökröven som jobbade inne i affären talade så snällt om att man absolut inte fick ta kort inne i affären. Vad fan trodde han. Att jag skulle använda kort på hans smörpaket i reklamer för hemorrojder eller.. Nej tack. Jaja, ner med kameran och handla klart. Tappade bort Kim men hittade henne sen till slut.
Klockan 12 var det vindrickande. Då började dagen. Sen slutade dagen kl 06.00 på morgonen efter ungefär. Vad som hänt under denna dagen fram tills dess går inte att beskriva i ord. Det måste upplevas men går inte att göras om. Det finns ett oändligt antal kort från kvällen men de ligger inne i kameran ett gäng veckor till.
Julafton bestod fram till ca kl 21.00 av Ulle Robin & Kim.. Då dök Micke upp från ingenstans med en inslagen påse julmat. Det bästa på länge. Han var nykterist första 5 minuterna sen fick vi i honom kaffe glögg och vin. Efter ett tag kom även Jonas. Från Liiiidiiingö!! Haha, vilka klippor!! När båda vart här högst en halvtimma så sitter alla halvnakna med både klänning å hawaiiband på sig. Hulahula-fest på julafton! Robin som inte hade några kalling efter duschen på morgonen sprang så generat glatt runt med min rosa trosor. Mjuka och sköna. Tacka Salming för detta fenomen.
Nu är jag stressad. Sitter i Stockholm och vi kan inte komma fram till om vi ska tvätta nu om 4 minuter eller åka in till stan och tralla runt. Eller om vi ska köpa alkohl och bara dynga ner oss.. FAN! Detta är svårt. Alla vill nog olika tror jag. HAha.. men vad gör det. Så länge vi har varandra! KLYSHA numero uno! Oh yes!
Mer omjulaftonsdagen/natten kommer inomkort. Nu har jag inte ro att skriva mer. Stressad och skriva. Nja, funkar inte. Inte för mig. Nej nej. hemsk mycket nej. :)
Men kan ju iallafall påstå att denna jualfton var det bästa på länge. Visst, har alltid det tokigt kul hemma i GBG me men denna var speciell. Ett gäng dårar som knappt känner varandra förutom 2 som växt upp tillsammans. Haha.. Var ju lyckat kan man säga! Ett litet sletet minne för livet om man säger så.
Igår sov Kim hela dan, Jag var trött och Robin var bara sig själv. Det blev ingen utgång. Lika bra det!
CIAO.
Kim kom till centralen och biljetterna var lösta. Tillbaka till försäljarna och givetvis lurar de på Kim ett mobilt bredband,. Muhehe!! Blondie! Men det är ju bra att ha.. Visst..
Sen kommer vi till tåget där Patrik står med sin sexiga SJ-uniform. På tåget och dumpa våra rompor i säterna. Patrik hade varnat oss innan att han hade råkat sätta oss i den TYSTA vagen. Opps!! Och hur fan tror han att jag skulle kunna hålla tyst i 3 timmar upp till Sthlm. Hmm, nee.. Inge bra., Men det visade sig att det var en tom vagn förutom oss. LYX!! Så kom han med sin vagn och bjöd på mat, sjukt go köttfärslimpa, och en efterrätt som var bättre än orgasm, Vin som smakade värre än gubbkiss men men. Det var ju gratis, Och nu vet vi att gratis är inte alltid godast! Men kaffet var gott iaf. Med en liter mjölk och 138 sockerbitar i.
Så gled tåget in på centralstationen i Sthlm och det var dags att möta upp Toni. En snubbe jag jobbade med på Securitas för 567 år sedan. Vi förvirra oss bort givetvis men det löste sig ganska snart när Toni the man var proffs på att förklara vägen. Så där.. Där satt Christian med. Med en öl i högsta hugg. Vad annars. Presenterade hela ligan för varandra och sen var det rätt in i dimman.. Klockan var nu 15.00 och ljudnivån steg dramatisk då vi satte igång för ingen kunde sluta skratta. Folk måste trott att vi hade rymt från Lillhagen. Med ett gäng miniresväskor och alldeles för många tomma öl/ciderglas.
Kim hade lagt undan en klänning som hon promt skulle hämta. Det var freeeezing kallt och Toni sa att det var 10 minuters gångväg till affären där klänningen befann sig. YEAH RIGHT. Så kl 17.00, en timma innan Christians tåg avgår till Göteborg, tar vi våran packning och börjar traska. När vi gått och gått och gått och ändå inte kommit fram så började vi bli lite otåliga och beklagade oss hos Toni. -Du sa ju att det tog 10 minuter att gå hit. -Ja, men det är om man tar bort 4 miniväskor som knappt går att rulla, ett gäng idioter som inte kan gå för de skrattar så förbaskat och en kamera som ska ta kort varannat steg.
Där fick vi svar på tal och det var bara att fortsätta traska. Men till slut kom vi fram och Kim blev stolt ägare av sin nya klänning. Promenaden tillbaka var same same but different. 20 minuter tills tåget skulle avgå och vi kilade tillbaka till haket på centralen där vi suttit en timma tidigare och blivit småberusade. En öl slank ner eller ahh, cider för mig då. Och Kim köpte en ciabatta som man kunde döda för, men inte för 65 spänn. Sjukt god!
Vid 18.30 så ringde Robin äntligen och då var han klar med alla hans bestyr med jobb och slyneri. Det bar av mot honom. Torildsplan nästa. Toni följde med. Vi var småfulla glada och Robin var snart ikapp han med. Sen åkte en lampa i golvet och depositionen höjdes plötsligt till 378 miljoner kr. Illa illa såhär dagen före julafton.
När klockan var strax innan 21 på kvällen så smet vi ut allihopa och rökte. Läget var lugnt till klockan slog 21.03 och vi skulle in igen. ORKA!! Vi hade missat att dörrlåset gick igen kl nio prick. Så, där stod vi halvt ihjälfrusna och värre skulle det bli. Vi kom alltså inte in. För sekunden innan vi gick ut var det så kallt inne att vi stängde fönsterna. Typiskt eller vad. grr.. Eller BRRR säger man visst. Vi ringde runt till grannarna men inga var hemma. Vi var inne hos grannen brevid men fan vilken nööööörd. Sjysste att vi fick värma oss i hans hall en stund iaf. Toni - Ingen jacka och en halmhatt på huvudet. Kim - Sin tjocka jacka men Robins på tok för stora skor. Ulle - Ingen jacka och en jävla kaptensmössa på huvudet. Men mina egna skor iof. Och halsduk. Robin - Hade både sina egna skor och jacka men han frös fan mest av alla. Tss..! Men han hade ångest istället för han glömt nycklarna inne. Söt!
Så det gick ett tag. Ett ganska bra tag. Vi försökte med allt. Slå sönder rutan in till porten men det gick ej. Stenglas?? Som tur är så hade Robin precis lämnat sin förra lägenhet som han hyrt i andrahand. Och den stod tydligen öppen och det var mer folk som bodde i det huset som kunde släppa in oss i porten. Priceless. Kilade iväg till tunnelbanan utan varken pengar eller jacka. Men kameran var med.. Självklart! Så nu har vi allt dokumänterat självklart. Skulle planka. FAN VAD JAG SUGER PÅ ATT PLANKA!!!! Det håller jag verkligen med om. Alla var över utom jag. Allt gick så snabbt så jag hann inte reagera. Robin försökte få över mig men jag backade. Sen kollade jag på biljettnissen och fick dåligt samvete. Där satt han dagen innan julafton helt i onödan för de ända som var ute var vi. Och vi betalade ändå inte. Till slut gapade Robin ngt och då fick jag fart. Slog halvt ihjäl mig på vägen över och har idag fortfarande det största blåmärket någonsin på smalbenet. Ont gör det med men det gör inget. Fick ju konstaterat att jag är värdelös på att göra olagliga saker även om det bara är obetydliga olagliga saker.
Gick av efter en hållplats och Toni hade då lämnat oss för att kila hem till sin egna varma goa lägenhet. Han skulle ju till Uppsala tidigt dagen efter. Kom fram till huset. Det var låst. Robin fick leka apa och klättra upp på pallar och över till utebalkongerna. Sen var vi inne. Trötta och frusna. Kröp under täcket. Kollade lite tv och sen slockna vi in på natten ngngång..
Julafton. Upp och studsa kl 7. Men det var ingen annan så jag la mig igen. Somna faktiskt om. En stund sen gick vi upp allihopa. Kim onanerade kissade och bajsade på balkongen. Iallafall enligt Robin som kom på henne i en knepig ställning på balkongen.
Vi åkte hem efter ett tag till den första lägenheten. Där datorn stod på, lamporna var tända och där min JACKA fanns. Mmm, vaaaarmt! Fast vi handlade på vägen. Smör och pepparkakor. Chokladkalendrar och kaffe. Sen hittade vi den spinkigaste tomten vi någonsin sett. Med ridstövlar såg han allt annat än obögig ut. Han var ju inte tomte på riktigt men ful var han. Han fru med. PapparazziUlle tog fram kameran. Klippte av ett kort rakt framifrån på paret och sen fick hon en klapp på axeln. Trökröven som jobbade inne i affären talade så snällt om att man absolut inte fick ta kort inne i affären. Vad fan trodde han. Att jag skulle använda kort på hans smörpaket i reklamer för hemorrojder eller.. Nej tack. Jaja, ner med kameran och handla klart. Tappade bort Kim men hittade henne sen till slut.
Klockan 12 var det vindrickande. Då började dagen. Sen slutade dagen kl 06.00 på morgonen efter ungefär. Vad som hänt under denna dagen fram tills dess går inte att beskriva i ord. Det måste upplevas men går inte att göras om. Det finns ett oändligt antal kort från kvällen men de ligger inne i kameran ett gäng veckor till.
Julafton bestod fram till ca kl 21.00 av Ulle Robin & Kim.. Då dök Micke upp från ingenstans med en inslagen påse julmat. Det bästa på länge. Han var nykterist första 5 minuterna sen fick vi i honom kaffe glögg och vin. Efter ett tag kom även Jonas. Från Liiiidiiingö!! Haha, vilka klippor!! När båda vart här högst en halvtimma så sitter alla halvnakna med både klänning å hawaiiband på sig. Hulahula-fest på julafton! Robin som inte hade några kalling efter duschen på morgonen sprang så generat glatt runt med min rosa trosor. Mjuka och sköna. Tacka Salming för detta fenomen.
Nu är jag stressad. Sitter i Stockholm och vi kan inte komma fram till om vi ska tvätta nu om 4 minuter eller åka in till stan och tralla runt. Eller om vi ska köpa alkohl och bara dynga ner oss.. FAN! Detta är svårt. Alla vill nog olika tror jag. HAha.. men vad gör det. Så länge vi har varandra! KLYSHA numero uno! Oh yes!
Mer omjulaftonsdagen/natten kommer inomkort. Nu har jag inte ro att skriva mer. Stressad och skriva. Nja, funkar inte. Inte för mig. Nej nej. hemsk mycket nej. :)
Men kan ju iallafall påstå att denna jualfton var det bästa på länge. Visst, har alltid det tokigt kul hemma i GBG me men denna var speciell. Ett gäng dårar som knappt känner varandra förutom 2 som växt upp tillsammans. Haha.. Var ju lyckat kan man säga! Ett litet sletet minne för livet om man säger så.
Igår sov Kim hela dan, Jag var trött och Robin var bara sig själv. Det blev ingen utgång. Lika bra det!
CIAO.
Kommentarer
Trackback
