värst med söndagar.
känner mig ensam.. inte bara för att jag sitter här en jävla söndag och väntar på det ända tv-programmet jag kollar på ska börja. nene, allmänt. Alltid har alla något att göra. Det är film med pojkvännen, middag med tjejen, middag med familjen, parmiddagar eller bara allmänt som att vara hemma tillsammans. Vad har hänt..? Förr, för inte allför längesedan så fanns det alltid folk att umgås med. Men inte längre. Vad gör man som singel egentligen. Ligger alla hemma och känner sig övergivna och ensamma som jag? Och idag har jag tillomed både vart ute på 1.5 timmes promenad med Cattis plus att Hani och hennes kille Anders vart förbi en timma på nudelfest i köket..
Vet ju innerst inne att jag inte alls är ensam, men en dag som idag när man skulle kunna gå in på Ebay bara för att köpa sig ett sällskap om det hade gått, är hemska.. Det fattas liksom något.. eller någon.. Varför dyker denna känslan upp.. alldeles för ofta i mitt huvud?? Är det någon som kan svara på det..?
Vad gjorde jag förr liksom.. Innan jag flyttade tillsammans med mitt ex och vad gjorde vi sådanahär dagar..? Spelade ingen roll om vi så bara satt hemma båda två och inte pratade med varandra. För man kände närheten. Man visste att det satt en vid datorn eller låg en i soffan som man kunde prata med om man kände för det. Så är det inte längre för min del. Och det är det jag saknar mest. Jag saknar inte våra obetydliga gräl, men jag saknar det vi hade vissa stunder. Kommer det komma in någon i mitt liv igen som kan ta den platsen.. Jag hoppas verkligen det för ensamheten suger.. Jag trivs att vara ensam vissa stunder. Att kunna slappna av, läsa när jag vill, komma hem när jag vill, laga mat när jag vill.. Allt det är skönt. Men jag vill ju någon som jag kan komma hem till.. laga mat till eller som bara vil att man ska vara hemma tillsammans.. Dystert!!
Som igår efter jobbet.. Kom hem strac efter 23. Helt mörkt helt tyst och vetskapen om att ingen kommer komma hem på småtimmarna.. Att man kommer vakna ensam, äte frukost ensam och inte veta när man träffar en mänsklig själ nästa gång.. Fy fan vad jag e deppig. Fast jag mår löjligt bra med. Och det är ju lite betryggande..
Klockan är nu 20.00 och mitt program börjar. Ensam mamma söker. Det är ju också ett uppmuntrande program att kolla på när man själv vil ha den kärleken de får.. morr..
gjorde en sak i fredags efter jobbet som jag ångrar.. det är hemligt så jag kan inte säga vad. men det var väl kul fast inte nu.. typiskt ulle..
ne, ska ta och kramas med mina soffkuddar nu. dom har inget val liksom.. tur är väl det, annars hde väl de me rymt.
kärlek till alla som orkar med mitt tjat och allt jämt.. Mikis, alltid denna klippa. Hani, som alltid får mig att tänka om. Sandra, för att du bara är du.. Bäst!
Vet ju innerst inne att jag inte alls är ensam, men en dag som idag när man skulle kunna gå in på Ebay bara för att köpa sig ett sällskap om det hade gått, är hemska.. Det fattas liksom något.. eller någon.. Varför dyker denna känslan upp.. alldeles för ofta i mitt huvud?? Är det någon som kan svara på det..?
Vad gjorde jag förr liksom.. Innan jag flyttade tillsammans med mitt ex och vad gjorde vi sådanahär dagar..? Spelade ingen roll om vi så bara satt hemma båda två och inte pratade med varandra. För man kände närheten. Man visste att det satt en vid datorn eller låg en i soffan som man kunde prata med om man kände för det. Så är det inte längre för min del. Och det är det jag saknar mest. Jag saknar inte våra obetydliga gräl, men jag saknar det vi hade vissa stunder. Kommer det komma in någon i mitt liv igen som kan ta den platsen.. Jag hoppas verkligen det för ensamheten suger.. Jag trivs att vara ensam vissa stunder. Att kunna slappna av, läsa när jag vill, komma hem när jag vill, laga mat när jag vill.. Allt det är skönt. Men jag vill ju någon som jag kan komma hem till.. laga mat till eller som bara vil att man ska vara hemma tillsammans.. Dystert!!
Som igår efter jobbet.. Kom hem strac efter 23. Helt mörkt helt tyst och vetskapen om att ingen kommer komma hem på småtimmarna.. Att man kommer vakna ensam, äte frukost ensam och inte veta när man träffar en mänsklig själ nästa gång.. Fy fan vad jag e deppig. Fast jag mår löjligt bra med. Och det är ju lite betryggande..
Klockan är nu 20.00 och mitt program börjar. Ensam mamma söker. Det är ju också ett uppmuntrande program att kolla på när man själv vil ha den kärleken de får.. morr..
gjorde en sak i fredags efter jobbet som jag ångrar.. det är hemligt så jag kan inte säga vad. men det var väl kul fast inte nu.. typiskt ulle..
ne, ska ta och kramas med mina soffkuddar nu. dom har inget val liksom.. tur är väl det, annars hde väl de me rymt.
kärlek till alla som orkar med mitt tjat och allt jämt.. Mikis, alltid denna klippa. Hani, som alltid får mig att tänka om. Sandra, för att du bara är du.. Bäst!
Kommentarer
Trackback
