Folket som gör mig till den jag är.

Mikis, min äldsta och bästa vän i de svåraste lägena. Du har räddat mig många gånger.

Sandra, flummet själv men som fått mig på rätt spår flera gånger. Även gett mig den största anledningen till att gilla livet. Lille Lucas. Och hennes gubbe Henke finns där med. Familjen Arvidsson-Strömberg.

Peter, brother from another mother. Rent av. Utanför liseberg första gången.

Hani, finns inga ord som beskriver. Ibland funkar det, ibland inte. Men ändå.. Wooble & Bob.
Ingen som kan sätta sig in i situationen riktigt. :P

Otto G. Våra söndagar slår allt. Make me happii all the time. Alltid vi.

Jim, ses ju aldrig längre men ähh. En av de bästa!!

Nowak. Sjuk i huvet och en av mina äldsta bästa bästa vänner.

Patrik Gargolinski. Min get på prärien. Mest omtänksamma i min omgivning.

Karin, en nyfunnen vän som har sin karaktär på samma nivå som mig. (=

Johan, också en galen typ som alltid ställer upp, får mig glad och uppskattar en för den man är.

Ehrnbring. Kan bara säga att jag saknar Oss, våra galna upptåg och när det var självklart att vi hängde på helgerna.

Ni får mig att må bra. Så ni vet det..

Självklart finns det ett gäng till som livar upp när det är mörkt men nu ska Ulle sova.

-evigt tacksam för ni finns.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0