Hemma hos Ulle

Det minsta man kan säga i ett sånthär läge. Min plutt. Mitt allt, mitt lilla päron doppat i choklad. Den jag menar är givetvis Lucas! Efter en Ulle & Karin dag på jobbet igår så tog jag en sväng förbi Sandra och Henke. Otto & hans tjej Kattis skulle också komma så jag såg fram emot en klockren söndagseftermiddag med alla de goaste vännerna man kan ha.
Så jag parkerade, avslutade mitt samtal med mormor och spatserade upp till lägenheten där jag skulle få den bäst nyhet man kan få. LUCAS HADE PRECIS TAGIT SINA FÖRSTA STEG HELT UTAN ATT HÅLLA I SIG. Hallå eller, jag höll på att börja gråta.. Tss, löjlig är jag men älskar den lillen så mycket så jag inte vet vart jag ska ta vägen ibland. Finns inget jag inte skulle göra för honom. Han är en av mina allt. På första plats. Sensation!! Fram med kameran och ha den redo hela kvällen. Klockan var 16.20 när jag kom och 21.10 när jag åkte. Fick spelat in en deeel filmer och tog en massa massa goa kort.
Inget mer att skriva. Jag är lyckligast i hel världen. Antagligen fått lägenhet med så finns inget som kan stoppa Silverstrumpan nu.