Hemma hos Ulle

Jesus att en dag kan så så sjukt långsamt. Men nu är den över och jag är hemma under min filt i soffan. Latheten själv har tagit över så sitter med tangentbordet i knät och gnäller över att jag måste resa mig för att få in minneskortet i datorn som står jämte tv:n. Sen får jag koncentrera mig till max för att se vad all text på tv:n me. Och då kan jag ju säga att det är inte långt ifrån jag sitter. 3 meter max från en 42 tums. Dags att kolla synen kanske. För zooma in funkar inte i min värld då jag inte gillar att man måste flytta bilden åt höger vänster. Nee upp och ner får räcka.  
Byxorna sprack idag på jobbet. Helskotta, mina favvojeans. Inte det lättaste att hitta nya svarta nu heller. Alla är bara dassgråa. Detta gjorde även att valet mellan buss och promenad hem förut från Backaplan inte var så sv¨rt. Kallt som tusan men med Tim i telefon så gick det rätt fort. Och det är ju faktiskt himla skönt sådär på kvällskvisten att få lite frisk luft. Bort me allt överflöd nu för 2010 ska bli det bästa året på måååånga år! Känner i hela kroppen att det mycket väl kan bli så. -09 började riktigt bra men det var mer i slutet som det hände saker som gjorde att världen gick under ett tag. Inte för att man är läkt från det nu och lär inte bli det heller men man har ju lärt sig att leva me det. På ett eller annat sätt är man så illa tvungen hur gårt den än är.
Det är också anledningen till att jag inte har velat skriva här. Inte orkat då minnerna kommer tillbaka.
Och när dem börjar spöka så klumpar det sig i magen och det gör ont. Saknaden är för stor.
Svävasr iväg här nu känner jag men en vacker dag kommer det en förklaring till allt.

Oscar Bäckman 27/5 1985 - 6/10 2009

saknaden är stor Oscar.. jag hoppas du kan läsa det jag skriver där du är nu för det var det du tjatade om jämt. Att jag skulle skriva skriva skriva så du hade något att läsa. Fan, jag vill ha dig här och höra dina flummiga historier och idéer.. Du kommer alltid ha en plats i mitt hjärta..