On the road again!
Jamen Nä Nä!
Det blev helt plötsligt en helt vanlig jävla söndagskväll. Skön musik i bakgrunden, tangentbord i knät, världens goaste filt, lite småensamhet och 2 halvsmälta stekpannor. Sumsumerum av mina favoritsöndagar! Fast det som förhöjer njutningen en smula till är alltid mina så ganska mycket mindre intelligenta konversationer med min ärkepolare Hani. Är det inte via sms så är det via ett fult kort eller helt enkelt bara ett logginlägg som spårat ut i smällfeta Bärtas hårbotten.
Idag har min bakdel befunnit sig på annan ort. Inte längre bort och inte närmare heller för den delen än Trollhättan. Vaknade där i morse av en helt rimlig anledning. Just helt enkelt för att jag körde dit igår med Ida och Johan som satt och hade det bra i bilen. Fast det var bara Ida som hade det bra där bak i bilen.
Eftersom att jag den senaste tiden, som väldigt lätt har blivit flera månader, inte har skrivit av mig en endaste lite fjuttig pluttgång så har jag knappt själv koll på vad jag sysslat med senaste. Dock vet jag att jag har haft det så in i bombens bra!! Jobbat jobbat jobbat, så borde vara stenrik men shoppat så mycket möbler och annat som gör livet värt att leva så pengarna gick innan jag fick.
Haft flera dagars ledigt nu och tillbringat massa goa dagar och nätter ute i urskogen i Lerum. Rackans va härligt att bara vara. Vakna med gott sällskap, massa skogstokiga hundar och bara stänga av allt som har med ansvar att göra.
Även tillbringat sjukt mycket tid med min nyfunna vän Hugo. Sån klippa som alla borde ha runt sig. Vi har även grillat så många gånger med Johan och Fredrik att jag tappat räkningen. Synd att det inte var mobilräkningen jag tappade. Eller det kanske var tur. Fast den dras ju automatiskt så det hade ju inte gjort SÅ mycket. Shit, nu spårar det ut igen. Kan jag inte bara hålla mig till att skriva om min Trollhättevistelse som var meningen i mitt lilla söta huvud från början.
Nu så.. I flera flera veckor nu så har Alex, som för övrigt är Idas systerson, tjötat om Fallens Dagar. Och för er som har noll koll på vad det är så är det som Göteborgskalaset när det fortfarande var ok att dricka sprit i öltälten och inte hade något med kultur att göra. Alltså ett hejvilt festande med massa öltält, tävlingar, lotterier, bajemajor och FjÅrTiZzZaR.
Så förstår att Alex längtat och börjat stretcha levern redan flera dagar innan.
I vilket fall så slutade det med att jag, Ida och Johan var ditbjudna så det var bara att ge sig av på lördgasmorgon. Kom fram till en bra sleten Alex som såg förvirrad ut på sin egna gata i sina röda skor som så fint matchade hans rödmålade naglar (!). Droppade av Johan som har problem med att hålla tätt, letade upp en parkering 347 kvarter bort och sen uppför alla 511 trappor upp till Penthouse! Ska man bo flott får man nog begära hiss Alex!?!
Väl hemma är Idas linne tydligen för kort så ut på stan i värmen och shoppade ett likadant linne fast snäppet längre som Alex ändå klippte sönder det första han gjorde när "-Oj, vad nära sömmen jag klippte" hände.
Öppna cidern och blodet fick sin välbehövliga dos sen var det bara att vänta in grabbarna som så snällt kom med hårig kebabtallrik och dassiga pommes och söta nyllen.
Redan innan visste jag att jag skulle få bevittna hela Kuceraklanen men när den första dök upp brun som en pepparkaka med vinet i högsta hugg och presenterade sig som Alex mamma Malin var kvällen räddad. Skulle resten vara lika sköna och småtokiga som Ida Alex och Malin kunde kvällen bara bli skaaaadad. Rökpauser i fönstret, flyttlass på gatan, grannar som spelar kass musik, vattenpipa, fuldanser, en jääävla massa tjöt, kärlek och rosé. Klockan blir lite efter 20 och på med skorna för här ska vi ut och lyssna på liveband.
Alex, som polar med det coola bandet, fixade mina favvolåtar. Liten och Glad!
Mer fuldans, konstiga ex som kollade konstigt, cider, borttappningar, lägenhetsfest (?), thaimat på bryggan, fel på kisseriet, deeptalk och massa annat kantade kvällen.
Kom hem till lägenehten med Ida & Johan där vi så fint letade efter den "lilla" toastgrillen och det gula smöret som sprang iväg i mars. En kvart fjorton dagar senare hördes en röst på utsidan som inte går att undgå. Kapish!? Indundrandes kommer Alex och har sån karatefylla som bara går att få om man har haft hur kul som helst och inte har koll på något. Han får inte av sig skorna, han förolämpar alla och telefonen bara ringer. Precis som det ska vara. Speceillt när han fick dåligt samvete, kom ut i hallen och sa förlåt för han sagt något dumt och ramlar Igen. -Jaha, där försvann han in bakom byrån, hojtar Ida. -Mm, och ligger över mig, piper jag.
Så även om alla tappade bort varandra och var olika fulla så var förfesten grymt lyckad, stan full med folk och alla sega på Söndagsmorgon precis som det ska vara!
Idag har förmiddagen tillbringats i solskuggan på Trollhättans gator med helt suveränt sällskap, massa gott och lite småmys på det.
Nu börjar det bli mörkt. Jag börjar piggna till. Som vanligt. Skrivkramp i hjärnan och blödning i fingrarna.
Jag är kär i livet och är så galet glad för alla människor som förgyller mina annars rätt så färgglada dagar faktiskt. =)
Det blev helt plötsligt en helt vanlig jävla söndagskväll. Skön musik i bakgrunden, tangentbord i knät, världens goaste filt, lite småensamhet och 2 halvsmälta stekpannor. Sumsumerum av mina favoritsöndagar! Fast det som förhöjer njutningen en smula till är alltid mina så ganska mycket mindre intelligenta konversationer med min ärkepolare Hani. Är det inte via sms så är det via ett fult kort eller helt enkelt bara ett logginlägg som spårat ut i smällfeta Bärtas hårbotten.
Idag har min bakdel befunnit sig på annan ort. Inte längre bort och inte närmare heller för den delen än Trollhättan. Vaknade där i morse av en helt rimlig anledning. Just helt enkelt för att jag körde dit igår med Ida och Johan som satt och hade det bra i bilen. Fast det var bara Ida som hade det bra där bak i bilen.
Eftersom att jag den senaste tiden, som väldigt lätt har blivit flera månader, inte har skrivit av mig en endaste lite fjuttig pluttgång så har jag knappt själv koll på vad jag sysslat med senaste. Dock vet jag att jag har haft det så in i bombens bra!! Jobbat jobbat jobbat, så borde vara stenrik men shoppat så mycket möbler och annat som gör livet värt att leva så pengarna gick innan jag fick.
Haft flera dagars ledigt nu och tillbringat massa goa dagar och nätter ute i urskogen i Lerum. Rackans va härligt att bara vara. Vakna med gott sällskap, massa skogstokiga hundar och bara stänga av allt som har med ansvar att göra.
Även tillbringat sjukt mycket tid med min nyfunna vän Hugo. Sån klippa som alla borde ha runt sig. Vi har även grillat så många gånger med Johan och Fredrik att jag tappat räkningen. Synd att det inte var mobilräkningen jag tappade. Eller det kanske var tur. Fast den dras ju automatiskt så det hade ju inte gjort SÅ mycket. Shit, nu spårar det ut igen. Kan jag inte bara hålla mig till att skriva om min Trollhättevistelse som var meningen i mitt lilla söta huvud från början.
Nu så.. I flera flera veckor nu så har Alex, som för övrigt är Idas systerson, tjötat om Fallens Dagar. Och för er som har noll koll på vad det är så är det som Göteborgskalaset när det fortfarande var ok att dricka sprit i öltälten och inte hade något med kultur att göra. Alltså ett hejvilt festande med massa öltält, tävlingar, lotterier, bajemajor och FjÅrTiZzZaR.
Så förstår att Alex längtat och börjat stretcha levern redan flera dagar innan.
I vilket fall så slutade det med att jag, Ida och Johan var ditbjudna så det var bara att ge sig av på lördgasmorgon. Kom fram till en bra sleten Alex som såg förvirrad ut på sin egna gata i sina röda skor som så fint matchade hans rödmålade naglar (!). Droppade av Johan som har problem med att hålla tätt, letade upp en parkering 347 kvarter bort och sen uppför alla 511 trappor upp till Penthouse! Ska man bo flott får man nog begära hiss Alex!?!
Väl hemma är Idas linne tydligen för kort så ut på stan i värmen och shoppade ett likadant linne fast snäppet längre som Alex ändå klippte sönder det första han gjorde när "-Oj, vad nära sömmen jag klippte" hände.
Öppna cidern och blodet fick sin välbehövliga dos sen var det bara att vänta in grabbarna som så snällt kom med hårig kebabtallrik och dassiga pommes och söta nyllen.
Redan innan visste jag att jag skulle få bevittna hela Kuceraklanen men när den första dök upp brun som en pepparkaka med vinet i högsta hugg och presenterade sig som Alex mamma Malin var kvällen räddad. Skulle resten vara lika sköna och småtokiga som Ida Alex och Malin kunde kvällen bara bli skaaaadad. Rökpauser i fönstret, flyttlass på gatan, grannar som spelar kass musik, vattenpipa, fuldanser, en jääävla massa tjöt, kärlek och rosé. Klockan blir lite efter 20 och på med skorna för här ska vi ut och lyssna på liveband.
Alex, som polar med det coola bandet, fixade mina favvolåtar. Liten och Glad!
Mer fuldans, konstiga ex som kollade konstigt, cider, borttappningar, lägenhetsfest (?), thaimat på bryggan, fel på kisseriet, deeptalk och massa annat kantade kvällen.
Kom hem till lägenehten med Ida & Johan där vi så fint letade efter den "lilla" toastgrillen och det gula smöret som sprang iväg i mars. En kvart fjorton dagar senare hördes en röst på utsidan som inte går att undgå. Kapish!? Indundrandes kommer Alex och har sån karatefylla som bara går att få om man har haft hur kul som helst och inte har koll på något. Han får inte av sig skorna, han förolämpar alla och telefonen bara ringer. Precis som det ska vara. Speceillt när han fick dåligt samvete, kom ut i hallen och sa förlåt för han sagt något dumt och ramlar Igen. -Jaha, där försvann han in bakom byrån, hojtar Ida. -Mm, och ligger över mig, piper jag.
Så även om alla tappade bort varandra och var olika fulla så var förfesten grymt lyckad, stan full med folk och alla sega på Söndagsmorgon precis som det ska vara!
Idag har förmiddagen tillbringats i solskuggan på Trollhättans gator med helt suveränt sällskap, massa gott och lite småmys på det.
Nu börjar det bli mörkt. Jag börjar piggna till. Som vanligt. Skrivkramp i hjärnan och blödning i fingrarna.
Jag är kär i livet och är så galet glad för alla människor som förgyller mina annars rätt så färgglada dagar faktiskt. =)
Kommentarer
Trackback
